Jordbruket har strukturrationaliserats, drängarnas o pigornas tid är sedan läng förbi. Bönderna har blivit ensamarbetare o får klara sig själva under dagens arbete.
Dessutom lämnar de flesta bondmororna hemmet på morgonen för förvärvsarbete utanför hemmet. Ensamarbete kan ställa till det, speciellt när man har flera gårdar med markerna sprida över slätten.
Bertil Remblegård, Algotsborg, skulle en höstdag köra betor till bruket. En traktor av märket Volvo 810 med vagnar o en lastartraktor av märket Volvo 650 skulle förflyttas från Algotsborg o upp till gården i byn. Bertil frågade vänligt sin hustru om hon kunde köra upp o hämta honom i byn så han kunde hämta den andra traktorn. Det kan ha varit tidigt på morgonen eller möjligen så sent att Kerstin kände sig stressad över att komma till jobbet i Trelleborg i tid. Så hon svarade ”du kan väl cykla den lille biten”. Sagt o gjort, Bertil slänger upp en cykel på en av vagnarna o kör till byn. Väl där noterar han att Kerstin mjuknat o står vid bethögen o väntar med bilen. Försoningsresan den dryga kilometern ner till Algostborg denna tidiga morgon kommer Bertil sent eller aldrig att glömma. Men… han glömde cykeln som låg på vagnen. När vagnarna var lastade drog Bertil iväg till sockerbruket. Det blir invägning och provtagning. Uppe på dagtippen släpps sidobräderna o ner tippas ca 15 ton betor o en cykel med barnsadel. Det är med anledning av cykeln som han aldrig glömmer denna sagolika morgon tillsammans med Kerstin.