Oscar Göransson Nr 10:18 var en av de första att specialisera sig på grisproduktion, fast i en mycket lite skala, kanske 3-4 suggor. Men trots detta bedrev han ett visst avelsarbete o framförallt tillhandahöll han galt. Bönderna i byn kunde köra med sina brunstiga suggor till Nr 10:18 för att få sina suggor parade o ”ble med gris” som man sa.
Följande historier lär ha utspunnit sig:
– Oscar o hans Marta hade endast ett barn, dottern Tyra. Normalt när man frågor en grisbonde ”hur går det” avser man nativiteten, dvs hur många grisar blir det per kull?
Oskar lär på den frågan ha svarat: ”Jo tack, det går bättre här ude än vad det gör där inge”.
– Egon Persson på Dalahill, Äspö 10:6, hade tillsammans med sin Linnea inte mindre än 7 barn. Egon var nog en av de sista i byn som specialiserade sig på grisproduktion, kanske runt ett 10-tal suggor. En ganska kort tid efter att han börjat slutade han helt med att hålla djur. När han av någon initierad fick frågan ”hur går det” blev svaret ” ”Jo tack, det går fint som f-n både ude o inge”.
– Anders Nilsson på Algotsborg, Nr 1:5 var vid ett tillfälle på väg hem med en betäckt sugga från Nr 10:18. På vägen kommer vår präst gåendes från kustvägen på väg hem till byn. Anders stannar o frågar: ”Får vi bjuda kommunistern på skjuts?” Prästen svara: ”Man tackar”, o tar plats på kuskbocken. Efter en stund stannar Anders o ber prästen stiga av eftersom deras vägar skiljdes åt. Prästen hoppar av lyfter på hatten o säger. ”Vem av eder får jag lov att tacka”.