Gösta Olsson på Äspöbostället införskaffade under krigsåren en begagnad Epatraktor. Det var under krigsåren svårt, för att inte säga omöjligt, att köpa nya maskiner o traktorer till jordbruket, all produktion var inriktad på krigs- och militär-utrustning.
Väl levererad till gården satte sig Gösta bakom spakarna med tändningen tillslagen o kopplingen ner tryckt. Drängen Edvin fick i uppgift att veva igång nyförvärvet, någon startmoter fanns det inte. Veven stacks in i ett hål strax under kylaren rakt in i ett grepp på den utstickande vevaxelen. Sen var det bara att veva tills motorn tände o gick igång. Man fick vara väldigt försiktig med hur man höll i veven. Om motorn knackade igång o sen gjorde ”backslag” kunde det gå riktigt illa om man hade tummen på fel sida greppet. Alla fingrarna o tummen på samma sida i vevgreppet var en oskriven lag.
När Edvin hade vevat en stund, utan resultat, o ställde sig för att ”pusta” blev Gösta smått irriterad över att maskineländet inte ville starta. Gösta hoppade ur Epatraktorn, ställde sig framför traktorn fattade veven o drog till. Motorn tände på direkten o gick igång. Nu hade Gösta, när han hoppade ur traktorn, släppt upp kopplingen utan att lägga Traktoreländet i friläge så när motorn gick igång rullade traktorn framåt. Gösta o Edvin lyckades kasta sig åt sidan i bara förskräckelsen o utan märkbara skador medan traktorn i en allt ökande hastighet körde framåt o ut på den östra vången. Någon lär ha beskådat när den herrelösa Epatraktor tätt följd av Gösta o hans Dräng raskt förflyttade sig österut över vången. Följet med Epatraktorn först, återsamlades nere i Äspöån, vid gränsen till Beddinge socken, där Epatraktorn envist stod o ”sprätte” med bakjulen upp på gräskanten o med kylaren nere i vattnet. Det sägs, att när de båda, bägge väldigt bastanta gossarna, hade ”pustat ut”, slog dom av tändningen, gick ner i bäcken o i ren ilska förde dom med mannakraft upp Epatraktorn ur bäcken. Sen gick dom hem o drack en välförtjänt kaffegök.