Äspö kyrka genom tiderna

Adam av Bremen nämner från en resa på 1070-talet att det fanns cirka 300 kyrkor i Skåne, varav en i Espö. I den nuvarande kyrkan är de delar av kyrkan som ryms under de två västliga valven fån 1100-eller tidigt 1200-tal. Kyrkan hade då platt tak. Valven slogs på 1400-talet, och de värdefulla och välbevarade valvmålningarna tillkom cirka 1475. De är utförda av den så kallade Everlövsgruppen och överkalkades på 1700-talet. Målningarna togs fram igen vid en restaurering år 1954. Det tredje valvet och koret tillkom år 1896. Arkitekt var Helge Zettervall.

Även på väggarna har det funnits målningar, men vid restaureringen år 1954 visade det sig att endast fragmentariska delar av dessa målningar åter stod. På det mellersta skeppets norra vägg, väster om fönstret, finns rester efter en målad inskriftstavla från den förra delen av 1500-talet. Den till något mer än hälften stympade texten är en direkt avskrift av Jobs bok, det 19:e kapitlet och 25:e till och med 27:e verserna. Den latinska texten lyder i sin helhet:

Sciv enim quad Redemptor meus circumabor pelle mea, et incarne menh videbo Deum meum. Quemvisurus sum ego ipse, et aculi meiconspeaturii sunt, et non alius;reposita est haec spes mea in spino meo.

Det betyder på svenska:

Dock, jag vet att min förlossare lever; och att han till slut skall stå fram över stoftet. Ock sedan denna min sargade hud är borta, skall jag   fri från mitt kött få skåda Gud. Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.

Det nuvarande tornet byggdes år 1854. Ett år tidigare hade kyrkans västra gavel rämnat, och det befintliga tornet, beläget vid kyrkans södra sida. Ansågs mindre ändamålsenligt. Kyrkoherden i församlingen – Nils Loven, Nicolovius – ritade ett förslag till ett nytt torn, som sockenstämman med Äspö församling godkände söndagen den 26 december 1852. Klockorna är från år 1741,1750 och storklockan från är 1852. Om dessa kyrkklockor berättas i ett efterföljande kapitel.

I slutet av 1800-talet blev kyrkan för liten. Den 31 mars år 1894 beslutade kyrkstämman att bygga ut kyrkan med ett tredje valv i öster och ett nytt kor. Den dåvarande kyrkoherden, Gustaf Malmström, var inte känd för att hålla sammanträden och skriva protokoll, tvärtom. Det märks särskilt av hans protokoll vid denna kyrkostämma:

Protokoll fört vid kyrkostämma den 31 mars 1894.

Då kyrkans kor tarvar ombyggnad beslöt församlingen att § kompetent person skulle anmodas att så fort sig göra låter upprätta ritning och kostnadsförslag till detta arbete.

Justeras som ovan
J.G. Malmström

Nils Jönsson                                                                 J. Olsson

Den 6:e november år 5 1896 var till- och ombyggnaden av Äspö kyrka klar och avsynad. Kostnaderna uppgick till 5 467:62. Ombyggnaden bekostades bland annat med auktion på äldre kyrkoinventarier. Där klubbades troligen den gamla altartavlan liksom predikstolshimlen m.m.

På den katolska tiden fanns det i Äspö kyrka förutom högaltaret också två sidoaltare, det ena helgat åt jungfru Maria och det andra åt Sankt Nikolaus. Jungfru Maria var ju vår Frälsares moder och vördades såsom Himladrottningen. Nikolaus var biskop i Myra i Mindre Asien, död år 327. Om honom berättas det att han hjälpte en adelsman att hederligt bortgifta sina tre döttrar genom att nattetid – för att förbli okänd – kasta in tre guldklimpar genom deras fönster. Därav kom seden att på Nikolaus dag ge barnen presenter. Nikolaus är barnens vän och skyddshelgon, Sankt Claus. Nikolaus är skyddshelgon också för sjömän.

Predikstolen är från år 1598 och tillhör den fyrkantiga romanska stilarten. Dess yttersida är rikt skulpterad. På dess fyra speglar återges de fyra evangelisterna. Där står Matteus (St Matheus) med en öppen bok i vänster hand, medan en ängel räcker honom en penna. Marcus (St Marcus) Har i den vänstra handen en tillsluten bok  och i den högra handen en penna. Vid foten ligger ett lejon.  Lukas (St Lucas) har i den vänstra handen en öppen bok och stöder sig med ena foten på ett bredvid liggande lamm. Johannes (St Johannes) har också en bok i högra handen och man ser vid sidan av honom bilden av en örn. Dessa predikstolsspeglar är förgyllda och målade med blandade färger. Speglarna är skilda från varandra genom pelare, vilka är rikt dekorerade. De ärt dels förgyllda, dels målade. På övre kanten av predikstolen läses i förgyllda bokstäver Quis Aures Habet Audiat, Quid Spiritus Dicat Ecclesiis, vilket betyder Den som har öeon, han höre vad Anden säger till församlingen. Sedan slutet av medeltiden hade man av aukustiska skäl placerat en baqldakin, himmel, över predikstolen. Så ock i Äspö – även den rikt skulpterad. Den försvann dock i samband med renoveringen år 1896.

Det finns i kyrkan en intressant gravsten från år 1339 med en man och en kvinna i helfigur. Texten lyder: ”Under Herrans år 1339 avled Esbern Arvidsen och hans hustru Arfred. Vidare finns två Carl XII-vapen. Riksvapnet från år 1698 och ett mycket ovanligt ”Änglavapen” från år 1710. Båda är personligt skurna av bildhuggaren Johannes Andreus i Malmö.

Både dopfunt och krucifix är medeltida – från 1100-talet. Dopfunten är gjord av sandsten med kittelformad skål och utan uttömningshål. När barndop infördes behövdes inte längre de tidigare så vanliga dopbassängerna. Dopfuntarna måste emellertid ändå vara ganska stora, eftersom dopet förrättades på så sätt att man doppade ner hela barnet i dopvattnet – med undantag av huvudet, När sedan omkring 1600-taket seden förändrades på så sätt att man endast begöt barnets huvud med vatten behövdes inte längre de stora dopfuntarna. Man behöll dem emellertid och satte – som här i Äspö – ett fat över funten. Faten har blivit mindre med åren.

I valvet mellan koret och kyrkskeppet hänger triumfkrucifixet. Det är egentligen inte ett triumfkrucifix. Eftersom det återger den lidande Kristus med törnekrona, men eftersom krucifixet alltid har varit upphängt i den romanska kyrkans triumfbåge, så fick korset sitt namn därefter. Det är dock ett gotiskt krucifix, vilket tyder på att det har tillkommit efter 1200-talet. Krucifixet var tidigare målat i vitt och svart och själva korset var svart av medeltida typ men saknade evangelistsymboler. Krucifixet har restaurerats och konserverats. Nytt kors i mörkbrun och ljusbrun ek har ersatt det gamla. År 1947 var allt färdigt.

Kyrkans orgel är från år 1941 och byggdes av A. Magnusson, Göteborg.

Kyrkans silverföremål är många. De utgörs till större delen av nattvardskärl, nattvardskalkar, kannor och oblataskar. I kyrkans ägo finns också en brudkrona, skänkt av kyrkliga ungdomskretsen år 1951. Därutöver finns ett antal ljusstakar i silver respektive malm. Nicolovius silverbägare, som skänktes till kyrkan av Nicolovius sonsonsdöttrar, inköptes av Nicolovius för en del av de 300 riksdaler som han den 20 december 1852 fick motta från Svenska Akademin som belöning för översättningen av Camoes Lusiaderna.

Kyrkan restaurerades invändigt 1853-54 och utvändigt 1984, 1994 och 2006